Folkton utan slitna stalledrängar


Konserthuset, Malmö
10 december 2012

Pantern Pantern Pantern Pantern

Det är sjunde året i rad som det välspelande och sjungande gänget åker land och rike runt och sprider musikalisk julglädje. Hade de velat göra det enkelt för sig så hade de lagt kalkerpapper emellan och kört samma som i fjor och förrfjor. Men icke. Något lite finns med sedan tidigare, och grundtonen är densamma, men annars är det fyllt av nya överraskningar varje gång. Det känns fräscht och långt ifrån rutin. All heder för detta!

Årets upplaga visar att folkton är ett vitt begrepp och blir vad man gör det till. Inte ens med julen som samlande begrepp behöver man fastna i stalledrängar och glänsande stjärnor. Här pumpas det in nytt friskt musikaliskt blod, inte minst genom gästartisten Louise Hoffstens medverkan. Tillsammans med hela gänget river hon av en gungande blues i folkton, självklart med munspelet med på ett hörn. Det är tunga rytmer, lite gammeldags folkrock över anrättningen. Härligt!

En annan lite udda höjdare i sammanhanget är Ted Ströms Vintersaga, som framförs i ett ljuvligt arrangemang. Det är så att huden knottrar sig. Man riktigt känner hur det stora vemodet rullar in. Med snön yrande utanför knutarna sitter den fantastiska texten som en smäck. En minnesvärd tolkning man kan suga länge på.

Jul i folkton-gänget är synnerligen samspelt. Det är en glädje att se hur de vandrar in och ut i låtar och mellan instrumenten. Vad gäller det senare kan man inte klaga på bredden. Det är allt ifrån näverlur, orgel och mungiga till flöjter, skalmeja och en hel uppsjö stränginstrument. Och så hela Olle Linder som spelar på sin kropp, varenda del. Han behöver inga trummor. Han har dem inbyggda, rytmen i kroppen så att säga.
Den pipiga skalmejan, kan man verkligen krama något ljuvt ur gnället? Jo, i munnen på Ale Möller blir det en högtidsstund. Hans skalmejeversion av O Helga är underbart gripande. Och ännu mer stämning blir det när Lena Willemark hänger på med sin version på älvdalsmål. Hon läser också en snutt ur julevangeliet på samma uråldriga tungomål.

Humor är en viktig krydda i anrättningen. Till exempel bjuds det på rolig version av Nu tändas tusen juleljus. Ale Möller inleder på banjo, Olle Linder hakar på och snart är också Esbjörn Hazelius inblandad. Det blir som ett samtal mellan tre stränginstrument och en klassisk jullåt i många olika tappningar. Mycket fyndigt.
Kul mellansnack bjuds det också på. Som Ale Möllers målande skildring av sin farfars känsliga näsa. Åtta år gammal tänkte Ale överraska honom med en virkad näsvärmare i julklapp. Men slöjdkunskaperna räckte inte ända fram. Det blev bara metervis med band, virkat av gult garn.
Musikaliskt varvas fina soloinsatser med genuint lagspel. Och när det blommar ut för fullt gungar hela lokalen; folk är inte sena att stampa med när det svänger.
Som i det irländska medleyt före pausen och avslutande Räven raskar.

Hans Bengtsson / Skånskan.se