2009


2009:

Spelplatser:
Luleå, Kulturens hus
Piteå, Studio Acusticum
Umeå, Idunteatern
Grängesberg, Cassels
Gävle, Konserthuset
Stockholm, Rival
Stockholm, Rival
Eskilstuna. Lokomotivet
Jönköping, Konserthuset
Göteborg, Konserthuset
Linköping Konsert & Kongress
Örebro, Konserthuset
Halmstad, Halmstadteater
Malmö, Palladium

Medverkande musiker:
Ale, Esbjörn, Lena, Lisa, Olle, Roger, Sofia

Och pressen tyckte…

Julmusik i annorlunda tappning
Konserten Jul i folkton i Cassels på fredagkvällen höll vad den lovade och mer därtill. Sofia Karlsson, Ale Möller, Lena Willemark och medmusiker bjöd på julmusik, folkmusiksväng, mystik och humor i en skön blandning. Konserten som var fullbokad sedan fem veckor tillbaka spelades in av SVT med Ulf Carlsten som producent. På julafton kl 18 sänds den i SVT 2. För Sofia Karlsson var det tredje besöket på Cassels i år. Det här måste vara en av Sveriges finaste konsertlokaler, sade hon. ——Lena Willemark och Ale Möller stod för den första höjdpunkten med sången Stjärnan. Willemark framför strålkastare på den nedsläckta scenen och Möller på keyboard skapade en klangbild som breddades tills musiken gick som på räls upp mot stjärnhimlen. —–Han (Ale Möller) fortsatte med en nästan smärtsamt frampressad version av Stilla natt på mandolin. ——Sofia Karlsson sjöng och spelade tillsammans med Esbjörn Hazelius Det lyser en stjärna i Betlehems stad, en sång som växte allt större. Efter paus var det dags för det mystiska inslaget – Solvändes lov med hedniska klanger och gälla skrik ur ett rött töcken. Där kom Willemarks kulningsteknik till sin rätt. Hon lät också publiken höra julevangeliet på älvdalsmål. Sofia Karlsson och Lena Willemark sjöng en version av Härlig är jorden ackompanjerade av Esbjörn Hazelius och Lisa Rydberg på fiol. —– Publiken kunde lämna Cassels med julkänsla och många musikupplevelser rikare.
Sylvia Kjellberg Dala-Demokraten 2009

Spelmansglädje lagom till jul
Frostrosor på fönsterglaset, ett flämtande ljus i vit stake, en ljusnande dager utanför. Om några dagar är det jul, och Halland täcks av en snöpläd som definitivt hjälper julstämningen på traven. En rejäl näve näring får den också under fredagens konsert på Halmstads teater, Jul i folkton. Folkmusiker och visartister är på turné på fjärde året, men de har tidigare inte framträtt i Halmstad och mina förväntningar är höga. Skivan från 2005 har snurrat flitigt hos mig i juletid, i år har den fått konkurrens av nya ”Jul i folkton live”, där jag blivit allra mest förtjust i ”Julvisa i Finnmarken”. Jag väntar på den och visst plockar Sofia Karlsson fram Dan Andersson i den andra avdelningen, ”För den vinande nordan…”. Innan dess har publiken fått höra Olle Linder i ett hejdundrande solonummer på pandeiro (tamburin), samtliga artister a cappella i ”Det är en ros utsprungen” och flera spelmanslåtar, bland dem Hjort-Anders ”Min levnads afton” i en sinnlig version av Lisa Rydberg. Jag njuter stilla, det här är julen för mig, folkmusik och psalmer i en strömvirvel av ljus, och trots att jag inte kan uttala ett enda ord på älvdalsmål kan jag följa med när Lena Willemark läser julevangeliet på målet, naturligt följt av ”Ett barn är fött på denna dag”. —Ale Möllers kraftfulla ”Stilla natt” på mandola ger rysningar och står i kontrast till den massverkan som kommer fram i engelska jigs och tonslingor från Österland.
Hallandsposten 2009-12-21

Lysande julkonsert
De kan bara lyckas. Hur skulle de kunna misslyckas, med de förutsättningarna? Då fick allt minst hälften av gänget drabbas av posesjuka, köldpest eller något lika allvarligt. Lördagen Malmökonsert var ohyggligt bra, faktiskt något av det bästa jag överhuvudtaget hört från en scen, och minst ett snäpp upp från ”Jul i folkton” på Palladium 2006. Svängarna tas ut mer nu, omväxlingen är större och humorn leker med. I botten har de sju sitt skarpslipade musikanteri på en lång rad instrument, en stark vilja att nå ut i salongen och naturlig spelglädje som räcker ända till påska. Konserten låg nära folktonsgruppens nya liveskiva. Det blev julevangeliet på Älvdalsmål, en ”Ser du stjärnan i det blå” känsligt utklädd till folkvisa, ”Morsgrisar är vi allihop” med rejält polske-drag, Dan Anderssons underbara ”Julvisa i finnmarken” och en andlös ”Härlig är jorden” på två oförstärkta fioler. I det Irlandsfärgade ”Joseph & The Angel”-medley förvandlades bandet till en regelrätt Reel Group. Lisa Rydberg kröp intill Bachs solostycken för violin i Hjort Anders ”Min levnads afton” och Esbjörn Hazelius körde en mycket rolig ståupp-rutin om alla mäns stjärngossetrauma. A cappellasången ur sju strupar var hög, djup och bred och Ale Möllers osäkrade bluesmunspel satt så fint, så fint i ”Jul, jul, strålande jul”. Bara att önska att själva högtiden nu ska lysa lika klart som den här upptakten.
Alexander Agrell Sydsvenskan 2009-12-20

CCCCC

Jul i folkton När jag för två år sedan hörde Jul i folkton-gänget första gången var jag oförberedd, då knockades jag av spelglädjen och kvaliteten. Igår kväll var mina förväntningar högt ställda, ändå infriades de. Konceptet var detsamma nu som då, och liksom förra gången var det en varierad konsert där de sju musikerna hördes både var för sig och tillsammans. Det hela började med att alla sjöng a cappella, stämmorna var klockrena och den unisona sången solid som berget.
Visst har några av artisternas namn mer stjärnglans, åtminstone stod Ale Möllers, Lena Willemarks och Sofia Karlssons namn med större bokstäver på affischer och programblad. Men de övriga musikerna satte rejäl prägel på helheten, och tack vare att de gavs generöst med solistutrymme lyftes de fram från rollen som ”bara” ackompanjatörer. En fröjd att höra var exempelvis ”Det lyser en stjärna” som Esbjörn Hazelius sjöng till sitt eget överjordiskt vackra gitarrspel.
Visor och psalmer och folklighet – de här benådade artisterna visade att det är en stor konst att lyfta och förmedla det enkla utan att det förvandlas till något annat. Tack vare tydliga rötter och känsla för traditionen kunde de leka och experimentera med uttrycken utan att det varken blev platt eller pretentiöst. Ale Möller viftade med sitt trollspö, inget verkar omöjligt för honom. Den gränslösa Lena Willemark platsar i många olika inramningar, men i det här sammanhanget kommer hon så väl till sin rätt och är så betydelsefull att det inte skulle fungera lika bra utan henne. Extra andaktsfullt och koncentrerat blev det när Sofia Karlsson sjöng, hennes ”Gläns över sjö och strand” var dessutom utsökt ackompanjerad och varierad i det lilla formatet.
Den som inte berördes av detta har ett hjärta av sten!
GUNNAR EKERMO Corren

Skimrande folkjulshow vågar löpa linan ut!
Hur locka tusentals människor på tretton konsertställen med temat Jul i Folkton? Vid vilken trad-densitet kommer de i publiken som inte brukar hänga på spelmanstämmor, ovillkorligen storkna? Jul i Folkton-gänget, som höll konsert i Göteborgs Konserthus i går, verkar ha hittat den perfekta nivån. Efter ett tjugotal bitar, de allra flesta traditionella folkmelodier, får de två gånger stående ovationer av en till synes hänförd publik. Då har de dessutom levererat hela paketet utan en tillstymmelse till det vanliga julprål som annars är kutym på liknande föreställningar. Inte en glittergirlang, inte en tomteluva så långt ögat når. Kontrasten till det vulgära spektaklet utanför – det juliga ljudbildspelet uppvisat på konstmuseets framsida – är grym för de senare, som till skillnad från Jul i Folkton känns ihopsatt på en kafferast.
Den alternativa julshowen, som började med skivan med samma namn, rullar nu för fjärde året i rad, och till kvällens konsert har runt tusen finklädda åhörare köpt biljett.
Som sagt, ensemblen gör entré i sobert svarta scenkostymer, det enda som lyser upp är några röda detaljer som matchar showens främste historieberättare, Ale Möllers, mättade kavajfärg. Efter den knivskarpa, inledande stämsången sätter Sofia Karlsson nivån redan i andra numret med sin innerliga version av Gläns över sjö och strand, med den där rösten mitt emellan dockflickssöt och sträv. Sedan följer de glänsande soloinsatserna i strid ström.
Lisa Rydbergs tolkning av Bingsjö-spelmannen Hjort Anders låt Min levnads afton får åtminstone mig att för några sekunder tro att jag befinner mig någonstans mellan de blånande dalafjällen en kulen novemberkväll. Roger Tallroth och Olle Linders version av Pärlepolskan, som går från omåttlig klangrikedom till nästan ohörbara flageoletter, är en annan som bär iväg långt utanför Göteborgs symfonikernas hemmascen.
Och så vår nye store folkvisesångare – ovanlig bara genom att vara man – Esbjörn Hazelius tolkning av den fruktansvärt vackra melodin Det lyser en stjärna. Gråter någon i publikhavet? Ja, alldeles säkert. I denna folkmusikelit, där även Lena Willemark, som bland annat läser julevangeliet på älvdalsmål, ingår, spelar alla på samma höga nivå. Om någon står ut så är det nog Ale Möller, med sin naturliga scenpersonlighet och konstanta glimt i ögat. Inte bara när han improviserar över Det är en ros utsprungen, eller låter sitt flödande munspel dränka in hela salen i trolsk julmagi i Jul, jul strålande jul, har han tusen intensivt lyssnande ansikten vända rakt emot sig. Minst lika mycket under historieberättandet, som den om de tolv juldagarna när alla skogens oknytt är ute efter de sårbara människorna, eller den självupplevda om Staffan och hans hästar. Men som sagt, i princip varenda stycke får det att knottras på armarna. Det är bara att konstatera att det troligen är den bästa julkonsert vi har i landet. För er som inte har tid eller möjlighet att gå själva – lyssna på översta låten på www.myspace.com/julifolkton. Om inte förr, så varför inte sent på kvällen den 23e.
Karin Jacobson, Lira 2009-12-14

Gammalt och nytt i folkton
Julshowen Jul i folkton är på resa i julmånaden. —- Namnen är välbekanta. Multiinstrumentalisten Ale Möller, iförd röd jacka med ståndkrage, är respekterad i all musikaliska läger. Det samma gäller i större och mindre utsträckning hans sällskap, samtliga i svart kostymering. Som Lena Willemark. Hon har i många år försett svenska folket med visor och musik ur ett folkdjup som vi knappt visste om att vi hade. Sofia Karlsson, mest känd för sina tolkningar av Dan Andersson, står också på egna ben, liksom resten av skaran. —– Omkring ett dussin är de, stränginstrumenten, Ale Möllers märkliga hembyggda högstubbeliknande slagbordun oräknad. Till detta kommer slagverk, klaviatur, dragspel, munspel och en hel sång baserad på att samtliga sju medlemmar greppar varsin flöjt. Det är storslaget och mäktigt med ljussättning i huvudsak i rött och blått som är närmast poetiskt behandlad. Julsångerna är de gamla uppskattade. Men även nyare sånger ryms i showen, och går sömlöst ihop med det äldre materialet. Mest påfallande är den makalösa instrumenthanteringen. Instrument skiftas hitan och ditan. Basisten sitter plötsligt vid minimalt trumkit. Möller hänger på sig dragspel. Kramar liderligt musten ur det medan grimaserna avlöser varann i anletsdragen. Kroppen drar ihop sig för att avsluta folkvisan med ett hopp a la The Who! Stämningen är stundtals riktigt hög i Idun. Publiken är gärna med på noterna
.Staffan Westfal Västerbottens-Kuriren 2009-12-09

Stämningsfull kväll i folkton
Jul i folkton är en av många paketshower som de senaste åren intagit landets konserthus veckorna innan jul. Årets turnépremiär skedde i tisdags kväll på Kulturens hus. I ensemblen ingår några av våra främsta folkmusiker; Sofia Karlsson, Lena Willemark, Lisa Rydberg, Esbjörn Hazelius, Roger Tallroth, Olle Linder samt Ale Möller. Skickligheten och spelglädjen hos dessa artister går inte att ta miste på. Så fort de träder in märks det att vi har att göra med en grupp som gör sitt yttersta för att underhålla den publik som kommit för att se dem. Kvällens program är variationsrikt och överraskande. Det blandas friskt mellan olika instrumenteringar och stilar. Vokalt blandas med instrumentalt. Allt nerkokat i en häxkittel till en bubblande julfolkmusikbryggd som varar ända fram till påska. Alla på scenen är utmärkta sångare och multiinstrumentalister. Det är lättare att tala om vilka instrument som inte förekommer än vilka som gör det. ——-Det ligger ett magiskt skimmer över det hela som inte lämnar någon oberörd.
Norrländska socialdemokraten NSD 2009-12-03

Traditionell julmusik i fräscht tappad folkton
Efter 27 år i yrket har jag bevakat så många julkonserter att jag tappat räkningen. Nu kommer jag att börja om, nu finns det ett före och ett efter. ”Jul i folkton” spelar i en helt egen decemberdivision och har satt ribban högt för alla framtida julkonserter jag förmodligen kommer att bevista. Det här är helt enkelt Julkonsert upphöjt till sju. Perfekt är det inte, ändå är det bäst, för som min kollega nöjesredaktören säger: ”När det spelas folkmusik ska det inte vara så välstädat i alla hörn”. Trots att många jullåtar är nästan sönderspelade i andra sammanhang, har det här gängets arrangemang en fräschör som lyfter den traditionella musiken till nya höjder. Det vackra, som liksom är ”inbyggt” från början, ackompanjeras av ett suggestivt och nästan febrigt sväng, som ger mig nya infallsvinklar och bilder från julens musik och dess djupa rötter. —–Jag tänker inte bry mig om att framhålla någon låt framför en annan, för ”Jul i folkton” är ett enda positivt helhetsintryck som kommer att följa mig tills den här tappningen av julens folktoner kommer tillbaka till länet. Chansen är stor, för det här är fjärde året för denna konsertturné. Varje år har antalet orter ökat och i år är det 13, varav två i Norrbotten: Luleå och Piteå. Avslutningen sker i Malmö och vid det laget kommer hela Sverige att gå och nynna ”Morsgrisar är vi allihopa..” Årets jul i folkton kommer att bandas av SVT i Falun och programmet sänds senare i tv senare denna månad.
Katarina Sundkvist Piteå-Tidningen 2009-12-03

En julkonsert utöver det vanliga
Även om det är ett skämt när multiinstrumentalisten och bandledaren Ale Möller inledningsvis påstår att en annan julshow spridit illasinnade rykten om ”Jul i folkton”, så kan det nog finnas allvar i botten: konkurrensen i julshowssvängen är påtaglig. Möller & co. Är dock helt på det klara med vilka deras styrkor är: spelglädjen, variationsrikedomen och den självklara förankringen i svensk allmogetradition. —— Den stora styrkan med ”Jul i folkton” är hur musiken lever, kränger och andas. Framför allt under första halvan av konserten är det som intensiteten ökar med varje ton som knäpps och gnids fram ur de ofta svåridentifierade instrumenten. Efter kaffepausen blir det emellanåt lite väl mycket trollskog och suggestiva bordunklanger för min personliga smak, och flytet i låtordningen kommer inte lika otvunget som tidigare under kvällen. Men Sofia Karlssons stämma är lika innerlig och glasklar i varenda ton och Lisa Rydbergs och Esbjörn Hazelius version av ”Härlig är jorden” för två fioler är en riktig showstopper mot konsertens slutfas. För finsmakarsegmentet av julshowspubliken är det inte mycket snack om saken: ”Jul i folkton” har kvaliteten, originaliteten och julstämningen. Snyggt jobbat, Möller och medmusikanter.
Jonas Lidström Västerbottens Folkblad 2009-12-04

Jul i folkton
Tomten och paketen är långt borta när Jul i folktons sjumannakollektiv tar julen till Cassels. Istället får vi en musikalisk motsvarighet till frostrosor på fönsterglas, lyckligt blossande kinder, nysåpade trägolv och levande ljus i en sparsmakad pyntad gran. Bjäfs och prålig krimskrams gör sig icke besvär. Det är allvaret, högtidligheten och framförallt spelglädjen som står i centrum. —- Redan med den inledande stämsången når de sju till de högsta av höjder. Sedan fortsätter de bara att toppa. Andra set är närmast att likna vid en musikalisk orgasm där stjärnblossen tänds gång på gång. En stor del av magin ligger så klart i att alla sju är briljanta musiker, som tillsammans dessutom verkar hjälpa varandra att bli ännu bättre. Kraften när de tar i alla sju samtidigt, som i den reel de gör innan paus, är som en islossning; väldig, kraftfull och skön. –det är inte bara en fantastisk, utan också en ytterst rättvis lek de leker. Här finns det nog om tid för alla att visa sina konster. Det är knappast någon hemlighet att Sofia Karlsson har en vacker röst. Den här kvällen verkar hon glöda likt en Betlehemsstjärna. Och som det inte vore nog finns Lena Willemark där, med en lika vacker, om än annan klang i sin röst. I hennes kraftfulla värme vill jag vila länge. Att hon dessutom läser julevangeliet på älvdalska ger ytterligare ålderdomlig magi till kvällen. Till en av kvällens absoluta höjdpunkter får Lisa Rydbergs solonummer räknas. Hennes version av Hjort Anders Min levnads afton är en alldeles makalöst vacker upplevelse. Jag skulle kunna räkna upp tjugo lika kraftfulla låtar och prestationer, men det finns det inte plats för. Snabbversionen blir istället att årets upplaga av Jul i folkton är helt enkelt oantastligt.
Jessica Dalman Dalarnas Tidningar 2009-12-06

Det här är en riktig julshow!
Under 2000-talet har fler och fler artister och konsertarrangörer upptäckt att julshower betyder klirr i kassan. Företagen vill bjuda sina anställda på något mer än bara julbord och svenska folket tycks inte få nog av kombinationen jul och musik. Samma kombination får det samtidigt att vända sig i magen på många musikälskare som inte är några julvurmare. Konceptet har i och med kommersialiseringen också urlakats till nya lägstanivåer de senaste åren. Därför känns det inte bara njutningsfullt utan även viktigt att några av landets bästa folkmusiker, varav flera även bevisat att det går att nå ut till de stora massorna även med folkmusik, går ihop och erbjuder något som är så långt från Kalle Anka, Coca-cola och Idolartister man kan komma. Jul i folkton ger en julstämning som minner om den tid när tomten fortfarande var gråklädd, korven hemmastoppad och skinkan inte var manipulerad med färgämnen och uppfödd i köttfabriker. I konserten ges även plats åt Lukasevangeliet på älvdalska och julens mörkare sidor, där tomtar slår ihjäl kor och väggen är öppen för vättar och oknytt. Med konsertens laguppställning av världsklassmusiker blir det heller ingen tråkig anti-jul-progg. Tvärtom. När urladdningarna, där alla musiker triggar varandra till stordåd, kommer handlar det om rena hyllningar till livet och det själfulla som fortfarande finns kvar i dagens julfirande. I de stunderna är showen som starkast, men Sofia Karlsson, Lena Willemark, Ale Möller och de andra bjuder även på soloprestationer som skulle räcka långt på egen hand. Mindra kända sånger blandas med standardjullåtar som inte är oigenkännbara, men låter som de aldrig gjort tidigare. Att lyfta fram enstaka höjdpunkter känns fånigt. Jul i folkton i sin helhet är en höjdpunkt som andra julshowsmakare förhoppningsvis sneglar avundsjukt på och lär sig något.
Andreas Jacobsson Gefle Dagblad 2009-12-06

De här musikerna gör aldrig något halvhjärtat
Jag ska dra en Jan Stenmarkparallell: I folkmusiken är det som i himlen eller på 70-talet – alla kan spela. Och dessutom alla möjliga instrument. —– Det här är musikanter som inte har något att dölja, och de verkar aldrig göra något halvhjärtat. —- Det är lekfullt, lustfullt och innerligt. Och de lyckas med det som kan vara ganska svårt när man under en kort tid turnerar runt med en och samma show – att få oss i publiken att känna att man tycker det är något alldeles speciellt att spela just denna kväll. Och för just oss här i Gävle. —– Man ser i den nästintill fullsatta salongen fler unga ansikten än vad man kan vänta sig under en lördagskväll i folkmusikens och julsångernas tecken. — Vi imponeras och rycks med av Olle Linders funkigt svängiga tamburinsolo, de rockiga partierna med spontant vilda kulningsrop, den värdiga tolkningen av Ulf Lundell – svensk folkmusik is in da house. Men när man på slutet kliver bort från mikrofoner och stämsjunger och gnider felorna akustiskt, får vi oss åter en påminnelse om var traditionen har sitt ursprung. Och när vi får sjunga med i Jul, jul, strålande jul känns det som om det är på riktigt, det kommer att komma en jul även i år.
Emelie Lundin Arbetarbladet 2009-12-06